EU-kommissionen föreslår en ny förordning för att säkra leveranserna av kritiska läkemedel, bland annat genom gemensam upphandling och krav på medlemsstaternas beredskap. Läkemedelsbrist är ett gränsöverskridande problem, men kritik har riktats mot att förslaget även skulle reglera detaljer på nationell nivå, som plan- och byggprocesser för produktionsanläggningar och vissa administrativa rutiner. Riksdagen ska därför pröva om förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen, alltså att EU inte ska agera när målen bättre kan uppnås nationellt.
Riksdagen bör lämna ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande som markerar att delar av förordningsförslaget strider mot subsidiaritetsprincipen. Ett ja här innebär alltså att riksdagen formulerar kritik mot EU-förslaget – inte att läkemedelsförslaget avslås i sig.
Möjliga fördelar: Stärker den nationella parlamentariska kontrollen av EU och skyddar medlemsstaternas handlingsutrymme i frågor som plan- och byggprocesser. Kan få kommissionen att justera förslaget så att det blir mer träffsäkert och mindre ingripande.
Möjliga nackdelar: Läkemedelsbrister kräver snabba gränsöverskridande åtgärder, och kritik kan fördröja eller försvaga EU-samarbetet om försörjningstryggheten. Ett enskilt yttrande saknar formell verkan utan stöd från flera parlament och riskerar därför mest att bli symboliskt.
Utfall: utskottet vann (198 för, 107 emot, 42 avstod)
Källa: data.riksdagen.se