Idag är barn- och ungdomstandvården avgiftsfri till och med det år man fyller 23 år, och statligt tandvårdsstöd ges till och med 24 års ålder. Förslaget innebär att gränserna sänkas så att avgiftsfri tandvård gäller till och med 19 år och statligt stöd från 20 år – en försämring jämfört med nuläget för unga vuxna mellan 20 och 23 år. Resurserna ska i stället styras mot patienter med störst tandvårdsbehov, främst äldre, och mot ett stärkt högkostnadsskydd.
Riksdagen bör godkänna den ändrade åldersgränsen för avgiftsfri tandvård.
Möjliga fördelar: Offentliga resurser styrs till de patienter som har störst behov av tandvård, och analys visar att unga vuxna mellan 20 och 23 år i dag besöker tandvården oftare än vad deras tandhälsa motiverar. Mindre tryck på folktandvårdens knappa personalresurser kan förbättra tillgången för andra grupper, och reformen frigör resurser för ett högkostnadsskydd som prioriterar äldre med sämst munhälsa.
Möjliga nackdelar: Unga vuxna mellan 20 och 23 år – ofta studenter eller i etableringsfasen med låg inkomst – får själva bära en del av tandvårdskostnaden, vilket kan leda till att de avstår från besök. Risken finns att gruppen tappar sin regelbundna tandvårdskontakt, vilket kan ge sämre tandhälsa och högre kostnader längre fram i livet, eftersom förebyggande besök i unga år grundlägger god munhälsa senare.
Utfall: utskottet vann (174 för, 128 emot, 0 avstod)
Källa: data.riksdagen.se